Igår kom det ett brev, ett brev som jag förfasat och samtidigt längtat efter. I brevet låg beskedet om min framtid domen över hur mitt liv kommer att bli några år framöver till att börja med, från försäkringskassan kom beskedet om jag blivit beviljad sjukersättning, Domen: Jag har blivit beviljad sjukersättning på 100% från och med Oktober 2014!
Tankarna snurrar i mitt huvud är det bra eller är det dåligt?! hur ska jag hantera detta?! Jag har ju ansök fast egentligen mot min egen vilja jag gick med på det endast för att min smärtläkare och försäkringskassan slog näven i bordet och talade myndigt och tydligt om för mig att det faktiskt är dags att kasta in handduken att jag måste sluta kämpa emot min egen kropp för att jag helt enkelt inte fixar att jobba det är helt enkelt dags att börja ta hand om mig mitt i inre och min kropp.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen, jag gråter samtidigt som jag inser att detta är ju faktiskt en bra sak nu får jag äntligen släppa all stress och jag slipper tjafsa och bråka jag slipper förlänga sjukskrivning på sjukskrivning har trots allt varit hemma på heltid i över två år, men att behöva inse att jag inte får komma tillbaka till jobbet det har ändå konstigt nog varit min inre kamp att få börja jobba igen saknar både jobbet och mina arbetskamrater i massor, kanske inte bara för att få känna mig nyttig och funktionsduglig, Jag var duktig på mitt jobb och den bekräftelsen tror jag alla behöver, utan även det sociala. Att ha sitt att gå till att träffa sina arbetskamrater och få lönen i slutet på varje månad.
Sjukpensionär hmm jag smakar på ordet ja jag vet det heter inte så i dag men i folkmun sitter ordet ännu kvar, men då har man ju en stadigvarande funktionsnedsättning, min kropp är stadigvarande sjuk!!!
Okej ja det kommer ta ett tag att acceptera, trodde jag redan gjort det men nja inte då, jag jobbar på det...
Nu börjar jag ett nytt kapitel i mitt liv jag ska ta dagen som den kommer och ska göra det jag mår bra av utan stress och press, jag tänker inte lägga mig ner och dö om tre år blir det en ny bedömning då hoppas jag att jag kanske kan testa att jobba igen eller helt enkelt får jag inse att det är som det är livet är inte svart och vitt finns många gråzoner där emellan vi får se vad min framtid siar i ..
Får börja pyssla på allvar nu då ;)
Kramelikram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar