Just nu är livet inte så roligt att leva , :( är inne i ett skov som varat i snart två veckor jag vet inte hur länge och mycket kroppen orkar, allt känns mörkt hela världen känns svart..
Att ha ont i kroppen och ligga sömlös på grund av smärta, det är inget man önskar. Ständig värk tar på krafterna" likaså att vakna på morgonen och aldrig känna sig utsövd och vakna stel och orörlig. Omgivningen måste bli mer förstående, det är många människor som lever med kronisk smärta - det syns inte utanpå, men det förändrar vårt liv att leva fullt ut, vi behöver inte tyckas synd om, utan mer mötas med förståelse och respekt för dem vi är. Vi som lever med kronisk smärta orkar inte lika mycket för all våran energi går till att hantera kroppens signaler, drar vi oss undan är det inte för att vara otrevliga utan för att vi inte orkar - vi blir fort trötta.
Önskar arbetsförmedlingen kunde förstå, jag får bara elaka mail och helt oförstående kommentarer ifrån min handläggare. Vet inte hur jag ska bemöta, orkar inte ens försöka, vet inte hur jag ska ta mig in i hennes tjocka huvud, vet inte hur jag ska få henne att förstå...
Sökt läkare får tid först om två veckor allt bara för att jag går hos specialistläkare så vårdcentralen vill inte ta emot mig och prioriterar därför inte, "min egen" läkare är tjänsteledig och på smärtkliniken har dom inga akuttider så jag får helt enkelt bita ihop, vänta och stå ut eller åka in akut vilket jag vägrar det finns dom som behöver den hjälpen bättre.. Knaprar piller bäddar ner mig i soffan och vill bara försvinna med önskan att värken ger med sig snart ..
