TGIF!

Thank god it´s friday .. Underbart jobbar bara till kl.11 sen tar jag helg och kan bara konstatera att den inte kunnat börja bättre ;0) Vaknade innan klockan och med en kropp som faktiskt orkade ta sig upp ur sängen och efter en varm och härlig dusch så mådde jag super :0) Har till och med cyklat till jobbet idag vilket är en sån underbar känsla, en liten seger, en egen lite seger varje gång jag gört då min sjukgymnast sa till mig för några år sen att jag aldrig kommer att klara av att cykla för mitt bäcken är för uppluckrat .. Haha trägen vinner tror det är den finska envisheten :0)
Trevlig helg!

Grå Torsdag

Idag känns hela världen grå i morse var det dimmigt och nu så är det gråmulet och det regnar lite smått. Tyvärr så känns hela jag alldeles grå idag är mer ledsen och nedstämd än vanlig till min tröst är att jag omges av så många underbara härliga människor.
Tack kära kollegor, min kära son och min underbara granne, love you all <3

Bräcklig som ett ägg eller rättare sagt ett krackelerat äggskal .. Kör försiktigt så att jag inte spricker mera kan ju gå sönder helt... Känner mig kvävd är ju en glad sprallig tjej som älskar livet .. men så fort man gör nåt utöver så kraschar jag roar jag mig mer än jag förmår en kväll för att bara trivas och må bra så nog blir jag alla gånger liggandes dagen efter och alkohol det är bara att glömma nej nej det tål inte kroppen jag blir inte bakfull får mer eller mindre en nära döden upplevelse ont i varje liten led huden värker och rör jag mig så kräks jag ...

Jag går på smärtrehabilitering sedan lite mera än 1 år tillbaka men det har inte fungerat nå vidare så jag var på väg att kasta in handuken men eftersom dom mer eller mindre bönade och bad om att jag skulle testa en sista grej så har jag i onsdags förra veckan börjat på kursen ACT= Acceptance Commitment Therapy

 Denna text "stal" jag på deras hemsida:
Många personer med långvarig smärta för ett ständigt ”krig” mot sin smärta. Att acceptera långdragen smärta innebär engagemang i ett meningsfullt liv med eller utan smärta. I Acceptance Commitment Therapy, ACT, arbetar man med precis detta. Acceptans handlar på intet sätt om att ge upp eller resignera inför smärtan utan snarare att genomföra och engagera sig i det som känns viktigt i livet utan att hindras av sensationer, tankar eller känslor. Acceptans innebär att välja att se och att stå ut med både inre och yttre upplevelser utan att döma, förvränga eller undvika.
Som en röd tråd under hela behandlingen löper medveten närvaro. Att lära sig vara medvetet närvarande är en metod för att uppnå acceptans. Man lär sig att medvetet rikta sin uppmärksamhet mot nuet och inta en icke-dömade attityd till tankar, känslor och fysiska förnimmelser. Metoden leder till ökad förmåga att medvetet välja handling oberoende av inre reaktioner.
ACT har sin grund i kognitiv beteendeterapi och tillhör de så kallade tredje vågens beteendeterapier som på senare år fått allt större genomslagskraft. Forskning på ACT som behandlingsmetod vid långvarig smärta har visat på lovande resultat och påverkar en rad faktorer såsom livskvalitet, depression, återgång till arbetslivet samt funktionsförmåga och bidrar till acceptans av smärtan.
Behandlingen sker i grupp om 8 – 10 deltagare. Man träffas en gång i veckan under åtta veckor samt vid en uppföljningsträff efter åtta veckor.
Ledare är psykolog och kurator.

Jag gick mest med för att jag inte orkar med tjatet, detta är deras lösning på allt verkar det som iom att dom gått bet med allt annat med mig, hade som sagt första träffen i onsdag men jag har redan börjat ändra uppfattning vi är ett gäng på 5 personer så skönt med en liten grupp och stämmningen är super alla har liknande besvär :0)
Har jobbat med medveten närvaro innan med Mindfullness vilket jag gillade men så svårt att hålla i det men men vi får se om det går bättre denna gång ..

Äntligen Måndag...

Efter en jobbig helg med mycket värk och allmänt lealöst tillstånd så känns det faktiskt riktigt skönt med måndag och en ny vecka.
Har blitt mycket filmtittande och mys iaf ;0)

Veckan började bra med sovmorgon och inte alls så ont idag , skönt.
Har damsugit och skurat golven i hela huset iom att det inte blev gjort i helgen så skönt att få lite vettigt gjort och tog mig även ner i tvättstugan i källaren och tvättade en maskin kläder och fick avnjuta en underbar god lunch, rester efter söndagsmiddagen som yngste sonen tillagade, bestående av fetaostfyllda Pannbiffar med potatis gräddsås och hemkokt lingonsylt.

Nu sitter jag på jobbet och har lite dötid ...Tänkte ge mig på det här med att skriva igen men oj vad svårt det är .. Älskar att läsa andras bloggar och det känns ju som att alla andras ord nästan bara flyger ur dom men ja inte är det lätt inte och det ska det väl inte vara heller...eller? :0)

Är jag trasig eller bara utsliten?

Vem jag? skulle jag ha Fibro? men det är ju bara gamla kärringar som får det eller? finns det ens? Jag en snart 35 åring tjej som borde vara i mina bästa år.. hmm bara gilla läget eller?

Analyserar mig själv många gånger om, ja jag trodde ju att jag blev sjuk 15 år sedan i samband med min andra sons födelse men det va nog bara det som utlöste min hypermobilitetssyndrom, fick kraftig foglossning som aldrig riktigt ville gå tillbaka och har pga det haft mycket värk.
Jag har inte "bara" ont i lederna utan även i bindväven och det förklarar så mycket, alla blåmärken genom åren och att jag var så urusel på gymnastiken i skolan, fumlig och känslig.
Har inte som andra barn klarat av att klättra i träd eller att hoppa från höjder eller balansera, men däremot så hade jag världens partytrick: jag kunde nämligen få upp inte bara en fot utan bägge fötterna bakom nacken det kan jag nog även i dag om jag försöker men det är inte så nyttigt att töja eller sträcka ut lederna så maximalt och det gör oftast väldigt ont efteråt.

Har kämpat och kämpat i 15 år för att få nån att lyssna och förstå, nej jag är inte deprimerad och nej jag är inte lat, JAG HAR ONT!

Tänk att man ska få lov att bli förbannad för att få hjälp för det blev jag, riktigt förbannad då min läkare står och säger: men kom igen det här fixar du, det är klart du kan jobba, trots att jag ligger på jobbet och gråter av smärta.
Efter att ha jagat denna människa i 4 veckors tid och sen få detta kastat i ansiktet och så har människan dessutom mage att påstå att hon sökt mig ett flertal gånger och hon ska vara specialist inom rehab.....

Men som sagt jag blev förbannad vilket inte händer ofta men tydligen är det nödvändigt ibland, jag tog kontakt med dennes chef och senare även patientnämden och vet ni nu började hända grejer, Jag har idag fått en annan läkare (samma läkare som gav mig min första diagnos: Hypermobilitetssyndrom) som lyssnar och förstår.
Hon har gav mig oxå diagnosen Fibromyalgi

Är idag sjukskriven på 50% av mina 75% vill ju jobba även om det inte går fullt ut så jag hoppas detta håller och går vägen.

Tänkte nu att jag ska börja blogga och lätta på hjärtat oxå, få ur mig alla tankar och funderingar för hur det än är så är det mycket känslor i omlopp när man är sjuk och ja även mycket ångest.