I feeel goood!!

Vet inte vad jag ska tycka, tänka eller tro har jag blivit helt knäpp i huvuét eller? Jag mår bra eller ja allt är ju relativt, jag har ont men lååångt ifrån alla tänkbara scenarion jag spelade upp i mitt huvud, redan torsdag kväll stod jag på benen visst jag va fullpumpad med morfin men ändå..
Läkaren skrattade när hon kom in på fredagen och tyckte jag såg oförskämt pigg ut och så fick ja åka hem Yeaahh!!
Sen har det gått väldigt bra jag har varit på benen och sovit gott, inte alls haft så där jätteont som jag var rädd för, är trött, slut och sliten men jag mår bra. Blir nästan lite förbannad på alla som halvt skrämt ihjäl mig med skräckpropaganda men som min käre svärfar sa, smärta är relativt sen beror det mycket på vad man jämför med och jag är rätt van med smärta så det kan ju ha del i det kan ju säga så här; min mensvärk är 10ggr värre än detta och det härdar jag ut en vecka i månaden 12 ggr om året....
Ok nej jag är inte så pigg och alert som jag vill vara än men sakta sakta går det framåt, livet är rätt trist då jag vill göra en massa men det går inte och för en gång skull mår resten av kroppen rätt bra men jag måste göra allt i ultra rapid vara så oerhört försiktig så allt blir jättetråkit.
Men nej missuppfatta mig inte självklart är jag nöjd och glad och oerhört tacksam över att allt gått så bra och att jag får må bra :)
Är väldigt hoppfull inför framtiden och glad att det äntligen är över :)


Idag skiner solen jag har varit ute och njutit av frisk luft & en skön promenad, livet rullar åt rätt håll längtar efter värmen och ljuset om 5 veckor får vi vrida klockan en timme heeelt underbart ...
Kramelikram... <3

Huga.. så sjukt nervös!

Håller på att gå sönder av nervösitet vill krypa ur skinnet vet inte hur jag ska vända ut och in på mig själv, vet att det kommer gå bra eller tror iaf att det kommer att gå bra, jag vill att allt ska gå bra. Vet inte vad det är som är värst , att inte veta vad som komma skall eller att bara att släppa kontrollen.
Har senaste tiden försökt och tycker själv att jag lyckats ganska bra att få kontroll över mitt eget mående men nu så kan jag inte ha de, kommer det ta ett par timmar, ett par dagar eller tom veckor?
Kommer jag ha så ont att jag går sönder eller kommer allt att vara överkomligt? Oh jag vill bara gå i ide sova bort hela näst kommande månad, vill att allt ska vara över och förbi.
Vill kräkas av nervositet.. :( Jag som var så lugn....
Var på undersökning i måndags träffade läkaren, personalen och fick se avdelningen, allt kändes superbra och så kommer det här, så här...
Tur jag får min underbara man med mig, hoppas han slipper ta allt för mycket skit..
Håll tummarna för mig, kommer att behöva allt stöd jag kan få..


See you all soon I hope...
Kramelikram

Operation up next

Vet att jag är trög och uppdaterar sällan men är fortfarande trött och sliten men samtidigt så känner jag en sån hunger efter att få börja "leva" igen vill bli mera social och  få komma ut mera bli mera av mitt gamla jag, fast inte idag, idag är jag värsta PMS kossan mår pyton vet inte om jag ska skratta åt mig själv eller bara gråta.
Kan ju vara så att stressen och nervositeten börjar ta ut sin rätt, nästa vecka på torsdag så ska jag nämligen läggas in på OP efter att med näbbar och klor fått bråka till mig en hysterektomi så är den äntligen inplanerad och jag hoppas verkligen att det hjälper att det kan underlätta lite granna att värken blir mer uthärdlig är så less på att må skit att aldrig veta från dag för dag hur man mår att aldrig kunna planera något i förväg, dock kommer detta under värsta möjliga tänkbara tillfälle, veckan efter på lördagen är vi nämligen inbjudna på min käre brors 40-års fest och ja jag vet inte om jag kommer att fixa det och jag har lovat att vara barnvakt till hans dotter vilket jag har sett fram emot massor, älskar att ha na här.
 Enligt läkaren så får jag räkna med 4-5 veckors hel sjukskrivning veckan efter OP får jag inte ens lyfta en mjölkliter undra vem jag ska anställa som passuppa??? Borde kanske ansöka om personlig assistent ;)
Men hur som Life goes on och ja jag ska inte hålla på att oroa mig i förväg men kan inte låta bli att vara rädd för hur ont det kommer göra dagarna efter OP, kommer vara inlagd i minst tre dagar och det är iaf bra även om det tar emot att återigen vara inlagd....
"Ackis" besöken är skjutet på framtiden sen så är det faktum att min läkare inte tror på deras smärtrehab jag själv vet inte vad jag ska tro men beslutet ligger hos mig och hur som helst kan jag inte nu..


Vi hade avstämmningsmöte i tisdags igen då skulle det bestämmas hur och om jag ska ha sjukersättning och återigen blir det skjutet på framtiden då dom vill se om jag kanske blir så pass bra pga OP att jag kanske ska kunna böra jobba lite mera, ja vi får hålla tummar och tår att det går för att bara vara hemma är ingen dröm.


Nä nu ett träningspass, dusch och sen bankbesök...
Kramelikram