Är jag trasig eller bara utsliten?

Vem jag? skulle jag ha Fibro? men det är ju bara gamla kärringar som får det eller? finns det ens? Jag en snart 35 åring tjej som borde vara i mina bästa år.. hmm bara gilla läget eller?

Analyserar mig själv många gånger om, ja jag trodde ju att jag blev sjuk 15 år sedan i samband med min andra sons födelse men det va nog bara det som utlöste min hypermobilitetssyndrom, fick kraftig foglossning som aldrig riktigt ville gå tillbaka och har pga det haft mycket värk.
Jag har inte "bara" ont i lederna utan även i bindväven och det förklarar så mycket, alla blåmärken genom åren och att jag var så urusel på gymnastiken i skolan, fumlig och känslig.
Har inte som andra barn klarat av att klättra i träd eller att hoppa från höjder eller balansera, men däremot så hade jag världens partytrick: jag kunde nämligen få upp inte bara en fot utan bägge fötterna bakom nacken det kan jag nog även i dag om jag försöker men det är inte så nyttigt att töja eller sträcka ut lederna så maximalt och det gör oftast väldigt ont efteråt.

Har kämpat och kämpat i 15 år för att få nån att lyssna och förstå, nej jag är inte deprimerad och nej jag är inte lat, JAG HAR ONT!

Tänk att man ska få lov att bli förbannad för att få hjälp för det blev jag, riktigt förbannad då min läkare står och säger: men kom igen det här fixar du, det är klart du kan jobba, trots att jag ligger på jobbet och gråter av smärta.
Efter att ha jagat denna människa i 4 veckors tid och sen få detta kastat i ansiktet och så har människan dessutom mage att påstå att hon sökt mig ett flertal gånger och hon ska vara specialist inom rehab.....

Men som sagt jag blev förbannad vilket inte händer ofta men tydligen är det nödvändigt ibland, jag tog kontakt med dennes chef och senare även patientnämden och vet ni nu började hända grejer, Jag har idag fått en annan läkare (samma läkare som gav mig min första diagnos: Hypermobilitetssyndrom) som lyssnar och förstår.
Hon har gav mig oxå diagnosen Fibromyalgi

Är idag sjukskriven på 50% av mina 75% vill ju jobba även om det inte går fullt ut så jag hoppas detta håller och går vägen.

Tänkte nu att jag ska börja blogga och lätta på hjärtat oxå, få ur mig alla tankar och funderingar för hur det än är så är det mycket känslor i omlopp när man är sjuk och ja även mycket ångest.